Go kväll i stugorna. Nu är det så här kära läsare (ni är ju några stycken!!) att det finns så mycket jag skulle vilja skriva av mig och så många frågetecken och ord som skulle behöva komma ut. Å det behagar ju inte alla och jag vet att hade jag skrivit av mig här så hade det blivit liv!! Varför kan man tycka. Jo, för det hade ju bara blivit mina ord och min synvinkel. Jo men se goddag,
det är min sida, det är mina ord och därmed hade det blivit min synvinkel!! Vill andra skriva av sig så får de ju göra det på sina egna sidor, eller hur?
Jag funderar faktiskt på att skriva en bok till Thea och Max. Den skulle vara från min uppväxt så länge jag kommer ihåg fram tills idag. Då kanske de hade insett lite saker när de blir vuxna. Eftersom att jag knappt vet någonting om någon äldre släkting förutom farmor då, som är i livet, så hade det ju kunnat vara bra, då hade de ju fått veta iallafall. Sen är jag ju rätt säker på att när de väl är så gamla och hade kunnat läsa boken (jag tänker mig efter de är 25 iallafall) så hade de fått sig en och annan chock. Jag hade skrivit om
allt!! Men det hade ju med blivit
mina ord och min synvinkel. Men ändå mest fakta att så här och så här var det. Å två saker som jag har lovat mig själv att
aldrig utsätta mina barn för är -
lögner eller slå dom!! Sanningen är alltid den bästa - hur tokig den än må vara!!
+ att jag skulle aaaaaldrig göra skillnad på barn eller barnbarn!! Med andra ord, mina barn ska alltid känna sig älskade och känna att de kan komma med såväl bekymmer som roliga saker att dela med sig av. Jag ska alltid lyssna och respektera dom.
Mina barn är ju det finaste jag har!