UTMANA MIG SJÄLV

Jag har funderat nu i två år på att jag skulle vilja testa att springa ett maraton men inte som i en tävling utan till pappa som bor 45km bort. Jag har lyssnat mkt på löpare som pratat i poddar och på tävlingar är det ju vätskestationer och energi som delas ut på vägen. I lördagskväll bestämde jag och mannen att vi skulle ut till åteln på söndagen och jag bestämde mig för att jag skulle minsann springa hem. Jag hade ingen aning om hur långt det var. Jag låg och taggade till innan jag somnade och tänkte att det fixar jag! När det väl var söndagsmorgonen så var jag inte alls pepp på att springa, inte så långt iallafall. Jag tänkte ändå att jag testar om inte annat fick jag gå hem. La ut 2 vätskestationer på vägen ut mot åteln, en med cola zero och en med vatten och när vi var färdiga så gav jag mig iväg.

Colan var i senaste laget för jag hade 14km dit och det var rätt varmt.

När jag hade sprungit ett halvmaraton så tänkte jag att ”jag orkar inte jag får gå lite” men det gjorde ju så ont i benen så det var bara att fortsätta😅

TRETTIO KILOMETER sprang jag…!! Nu har jag testat det och kommer aldrig göra om det haha. Jag hade svårt att gå så jag stapplade runt här. Jag tänkte att om vi spelar något spel och det är en fråga om ”den knäppaste kompisen” då hade jag sagt mig!

När jag vaknade igår kände jag ingenting så det var inte så farligt med att utmana kroppen lite😃