Det blev några timmar i Ljungby igår, jag fick ju vänta ett tag på varje nytt ställe som jag hamnade på om det så var i ett väntrum eller i gipssalen. Jag sa ju till alla som jag hamnade hos ”hoppas nu inte det är så farligt för jag ska springa Göteborgsvarvet om 2v”. De sa en efter en ”det blir nog svårt” eller ”nä, det skulle jag starkt avråda ifrån” eller som han idag som bara log och sa ”det är bättre du väntar till Lidingöloppet i höst, jag är med en gammal löpare så jag vet hur det känns”.
I morse ringde de från sjukhuset och ville jag ha en stövel idag fick jag åka till Växjö annars fick det bli Ljungby imorn. Jag körde till Växjö.
Jag tycker det är så svårt att gå med kryckor! Jag gick in på Willys utan, jag skulle ju inte kunna kånka på korg, påse, scanner, plånbok mm.
Jag satte mig ute i blåsten och bullade upp foten lite. Å foten är ju inte gipsad - bara en stövel som är istället för gips och ska sitta på dygnet runt. Men jag ser en liten ljusning på varvet ändå😀 Om jag vilar foten riktigt snällt här nu, jag har fått tid för återbesök nästa vecka, så kanske kanske😊 Det spelar ingen roll hur mkt folk försöker få mig på andra tankar för har jag bestämt mig för något så är det nästan inget som kan stoppa mig. Det skulle ju vara att inte svullnaden hade gått ner. Då hade jag kanske tagit mig en funderare till. Det tar 6v för skelettet att växa ihop (det sitter jämsides så det är inte parallellt) och skulle jag få en stukning på det så tar det ytterligare 6v. Men det ser ju ljust ut eftersom det inte är parallellt. Å tejp är bra! Jag ska bara inte tala om för mannen att jag ska springa, följa med och heja kan jag ju göra ändå😉
Åh stackars dig det var inte så trevligt. Nä du kan inte springa får vänta lite med det. Jag kan ännu efter 14 år ha ont i mitt benbrott kommer jag fel gör det så ont. Så mitt råd ta det försiktigt. Krya på dig/MH
SvaraRaderaTack! Ja detta är inte kul. Jag som aldrig är skadad blev det alldeles lagom😥
Radera