Alltså, ja, ni fattar ju, jag sprang såklart😀 Jag har ju varit inställd på detta sedan jag köpte biljetten, vilket var 4 dagar innan jag bröt foten, sååå typiskt! Men att jag skulle springa - det fanns inget annat, hade till och med en köpare till min startplats men jag behöll den - som tur va!
Thea sov här mellan fredag och lördag och vi väckte henne med sång och paket igår. Hon fyllde 20 år! Galet. Hon fick ett vitrinskåp med belysning, ett flak cider och lite pengar av oss. Jag skjutsade hem henne när jag skulle möta upp Elin för att köra till Göteborg. Det gjorde lite ont i foten för jaktbilen är manuell men det gick. Thea skickade ett kort på mig till min svåger och jag säger som han ingen minns en fegis😂
Vi åkte från Elin och var framme vid 10.30, parkerade ute vid Åby sen tog vi bussen in till arenan. Det gick bussar enbart dit hela tiden så köerna gick ganska snabbt.
Här är hela gänget som var på plats från Let’s Run.
Vi kramades, pratade, åt medhavd lunch, smörjde in oss så vi inte fick skav, åt godis och drack Vitamin Well. Elin tejpade min fot så den skulle vara lite stabilare.
13.40 gick vi mot startfållan för där skulle vi vara 45min innan start.
Herreguuuuuud va folk! När vi kom i mål så sa de att detta året är rekord på 55 000 som springer och nästa år kunde vi ta med en vän så vi slog detta igen. Hur ska det gå till när det inte fanns mer biljetter att köpa….
Det spelades bara 80-tals låtar som uppvärmning och lite folk som pratade medans det var nedräkning mellan startgrupperna. 22 grupper som startade och vi stod i 14. Jag köpte ju min plats av en annan tjej och hade ingen koll på vilken startgrupp hon hade, jag fick veta när jag fick mitt startbevis och då hade jag grupp 19! Det var helt okej att flytta bak i kön ifall du hade en grupp innan 14 men man fick inte gå fram. Jag mejlade och bad om att få börja i 14 men det var försent att ändra, det som kunde hända är att jag skulle bli diskad men vad spelade det för roll tänkte jag, jag vet ju att jag har sprungit och jag får min medalj. Så mig gjorde det ingenting.
Jag, Angelica och Stefan. Angelica är från Jönköping och Stefan från Motala. Det var Stefan och Josefine som vi firade när vi var i Motala. Det är dom som har Let’s Run.
När startskottet hade gått för vår grupp så gick det låååångsamt! Det var ju så otroligt mycket folk så det tog sin lilla tid.
Jag tog inte mycket kort medans vissa sprang och filmade typ hela loppet. Detta är på sluttampen. Kanske 2km kvar.
Såklart gick jag igenom bågen! Det blir billigare biljett och den gäller tills sista maj så jag har lite tid att tänka😉
Alltså, fatta, jag kom i mål!!! Jag fick min medalj och var helt överlycklig.
Jag vet inte hur många mejl jag fått nu efteråt av Göteborgsvarvet men det är kul att kunna se alla kort de tagit längs vägen.
Detta var på upploppet precis innan målgång.
Vilket lopp! Det var såååå många som sprang och det var väldigt mycket publik ute. Många hade roliga skyltar som de höll upp med bland annat ”Nu är du snart i mål bara 2 mil kvar” ”Snart kan du få din öl” ”Om Trump kunde bli president så klarar du 21km” Många hejade ju på någon speciell men det var folk som tittade på nummerlappen och hejade på alla personligen. Många som spelade musik längs vägen, både som var ordnat och folk som spelade i sina fönster. Jag hade fått tips om att ta med lurar för runt 12km och en bit framåt var det typ dött på folk och inte så mycket som hände så det hade jag på. En ramlade framför mig och en annan låg på en bår. Vid 14-15km trampade jag lite snett så sen hade jag liiite ont i foten men vid 16-17km alltså, det gjorde ont i mina lår och jag kände mig stum. Jag tänkte hela tiden på km som var kvar att nu är det bara som den runda hemma och nu är det bara som den. Det hjälpte lite men på något ställe fick jag stanna och gå men det kändes jättekonstigt för jag typ svävade och det kändes som att jag gungade fram. Upp på avenyn var det trångt, vända vid statyn och springa andra sidan ner. Det var packat med publik ända in i mål från avenyn. Vilken lättnad när jag väl kom i mål! Jag hade fått så ont i en tå med så jag kommer aldrig springa lopp i de skorna igen. Bara att komma ut tog ju en halv evighet, vi fick medalj, banan, propoud och Vitamin Well påväg ut mot ”bron” för att komma över löparna. När vi väl var nere var där så proppat med folk som väntade på någon så det gick knappt att komma fram. Det är ju väskförbud så då kunde väl inte alla gå in men vi som sprungit hade ju behövt komma ut. Till slut kom jag till tältet och vi pratade lite, åt en korv med bröd och packade ihop oss. Jag hade som tur va sandaler med mig som jag tog på för jag hade ju både lite ont i foten och ont i tån! Det blir nog en blåsa. Värk i låren hör ju med till. Vi tog oss över löparbanan så vi kunde komma till busskön. Jag har aldrig sett så lång kö!! Jag är inte för att tränga mig och gå före men jag frös något så in i bomben så vi gick före några hundra meter. Annars hade vi varit hemma minst en timme senare, nu kom vi hem 21.45. Upp och duschade av mig sen satte jag mig med resten av familjen i soffan, tittade på Eurovision och tog ett glas bubbel. Jag orkade inte ens titta klart och jag somnade på studs. Vilken upplevelse❤️ Så glad att jag gjorde det!
