SÅ.JÄVLA.LYCKLIG!

Alltså ni anar inte, jag är såååå glad! I tisdags var jag väldigt irriterad för jag vill ju inte be om hjälp och vill klara mig själv. Jag hittar på lösningar för det mesta och muttrar när jag river ner saker eller snubblar i trappan. Igår började jag stapla kaffe, piller, kvarg mm på min lilla stol som jag puttar framför mig. Oliver kom snabbt och ville hjälpa till att bära. Jag hade styrt upp så Thea och Tuva skulle handla imorn tills vi ska ha kalaset på söndag och fixat med logistik. Thea sov här igår för hon är ledig onsdagar och hade allt klart inför examen och så ville hon ha sällskap. Perfekt för då hade jag chaufför till Ljungby igår och så skulle vi handla lite inför studenten, jag behövde ju bärhjälp. 

Jag var på röntgen på morgonen och foten efter 1v i stövel, fiiifan, nu fuskade jag ju (såklart) och bytte strumpan och tvättade foten för någon dag sedan. Men ändå. Jag tog en våtservett med in och tvättade mellan tårna när stöveln ändå var av. 

Efter röntgen gick vi ner en våning för jag skulle träffa doktorn en timme senare.

Å när han kommer in, visar mig bilden på foten, visst den är bruten men han tyckte att jag blivit ”överbehandlad” som han kallade det. Både stövel och kryckor var att ta i tyckte han. Sen sa han något om de som jobbar på akuten men han tyckte att jag skulle vara hemma denna veckan och vila men att jag ta bort stöveln och kryckorna nu, genast, på momangen, typ. Gissa vem som blev lycklig!!! Jag gick ut på stöveln utan kryckorna och Thea bara glodde på mig😂

Som tur va hade Thea ett par skor i bilen så jag kunde ta av stöveln och ta hennes skor. Alltså fatta vilken lycka❤️

Det gör lite ont i foten ännu men herregud så skönt att kunna gå igen. Jag kan inte göra några konstigheter som att rotera eller böja foten åt alla håll. 

Vi gick in på Dollarstore och köpte pappdukar, tallrikar mm till studenten. Allting fanns inte men vi kom en bit på väg. 

När vi kom hem var det dags att vila foten och sen började jag dammsuga, ni anar inte den lyckan haha. Kunna dammsuga och städa iordning😊

Sen ringde sjukgymnasten för 3e gången denna veckan, hon ville följa upp besöket från ortopeden och se om hon skulle sjukskriva mig eller läkaren gjorde det. Å om jag ville ha rehab men det anser jag att jag inte behöver. Det har ju inte ens gått 2v så det löser jag själv. Det gör ont att gå nerför trappan men inte uppför. Jag får ju ändå komma ihåg att den fortfarande är bruten men jag lever på lyckan att ”jag har fått livet tillbaka” haha.

LIVET PÅGÅR

Här händer ju inte så mycket och ibland är det såååå drygt! Jag längtar efter att kunna springa igen och att kunna dammsuga😊 

Tacka vet jag den lilla barnstolen, den kan jag lasta på och putta framför mig. Jag har testat hoppa runt med grejer i handen, antingen tappar jag eller så spiller jag och när jag inte kan göra ”som vanligt” kan jag bli skogstokig men det är väl bara att gilla läget? Det varar ju som som tur är inte för alltid! 

Förra veckan hade jag en tid på hudmottagningen och efter det åkte jag till polisstationen och träffade en gammal kär vän. Vi satt och pratade i en timme men jag hade lätt kunnat sitta där hela dagen och prata. Men hon behövde jobba och jag behövde hem. Det känns ju lite lyxigt att vara hemma när barnen kommer med bussen. Ett par gånger hämtade jag Oliver när han slutade skolan och jag ändå var ute körde. Det är ju tur att jag bröt vänster fot för annars hade jag ju inte kunnat köra bil ens. 

I helgen var vi hos vännerna i Loshult och det var så längesen vi sågs. Tuvas kompis sov här och Oliver hade kompis här igår så jag skjutsade hem båda två igår eftermiddag.

Denna veckan är det ridskolan ikväll, jag måste göra något så där följer jag gärna med. Sitta och titta på kan jag ju😉 Röntgen och läkare efter det, Göteborgsvarvet, Thea fyller 20, kalas för henne. Tänk att bara kunna gå och handla själv, de små vardagssakerna som jag annars tar för givet saknar jag. Nu kan jag bara hoppa med och betala haha. 

Jag har haft lite ont i foten om nätterna, jag tror jag behöver ”sätta om” stöveln, den klämmer på knölen där jag bröt. Jag hoppas verkligen att foten läker bra och att jag får veta på onsdag hur länge jag ska behöva vara hemma😊

FORTSÄTTNING FÖLJER…

 Jo men så atte….

Jag gick ut för att flytta på den lilla ungen som hade hamnat ute i boet inte vid sovdelen. Milo har fällt päls sedan länge och lagt i en hög så jag skulle lägga ner ungen där i och när jag rör där så ligger där en unge till. Då börjar jag gräva i spånen för att göra det lättare för Milo att ta sig in för hon har typ satt igen hålet in till det lilla sovrummet. Då ligger där två ungar till! A men va faaaan! Sen ligger det ytterligare en till…. Så 5 små Milobebisar finns det. Vi kan ju inte ha 5 Belgiska jättar till😂

Uppdatering igen:

Nu har vi tittat noga och där är 6 levande kaninungar och en död.

Ja detta kommer bli spännande….

MILO MILO MILO

Alltså, på riktigt vad är det med mig och våra kaniner???

Tro ni inte Milo är en tjej! Å har fått en unge!! Tuva var överlycklig när hon kom inspringandes och sa att Milo har fått en unge, hon såg det när hon skulle släppa ut Milo i stora gården. Vem är pappan??? Nu kan hon inte ut i gården för jag vågar inte dela på henne och bebisen. Jag fattar inte, våra första kaniner var 2 honor för vi inte skulle ha fler, båda rymde och huxflux hade vi 11st. Sen har det ju bara fortsatt, de har klättrats över burar/galler och skaffats ungar hit och dit med alla kaniner vi haft. Vi har försett hela Idhult med kaniner i alla möjliga färger men nu har de utrotats för det kom en mink/mård och tog dom. Å nu detta, förhoppningsvis kommer det inte fler😅

MINA DAGAR

Ja, vad ska jag säga? Livet rullar vidare och jag känner mig aningens begränsad! Det har ju varit tur att det har varit fint någon dag. Mitt största bekymmer dessa dagar har ju varit hur jag ska palla upp min fot när jag ligger på mage och löser korsord.

Stöveln ska sitta på dygnet runt men jag kände att jag behövde byta den tillhörande strumpan för det är ju fasen inte fräscht att ha den foten där i i flera veckor…. Svullnaden har flyttats fram lite snett uppåt.

När det var ridskola i måndags så red de ut så jag fick gott stanna kvar. 

Gin är med precis överallt så han la sig över kryckan när jag lagade mat😅 

Idag har jag varit på sjukhuset för ett annat ärende så nu vet jag att jag lever. Inte bara foten det är annat med…. Men jag har ju börjat fundera på hur länge jag ska ha stöveln, hur länge ska jag hoppa på kryckor, kan jag verkligen jobba på måndag (det var mina kollegor som undrade) och lite annat så jag visste inte vem jag skulle vända mig till. Ringde vårdcentralen så imornbitti ska jag ringa sjukgymnasten för att få svar på mina frågor. Han på akuten säger att jag kan jobba men han vet ju inte att jag har 7 mil enkel resa. Det är ju bara tur att det är ”rätt fot” och att jag kör automat.

Jag tappade balansen innan i trappan men som tur va så trillade jag baklänges så jag satte mig på röven. Det är inte lätt att hitta teknik för att hoppa på kryckor!

BRUTEN FOT

Det blev några timmar i Ljungby igår, jag fick ju vänta ett  tag på varje nytt ställe som jag hamnade på om det så var i ett väntrum eller i gipssalen. Jag sa ju till alla som jag hamnade hos ”hoppas nu inte det är så farligt för jag ska springa Göteborgsvarvet om 2v”. De sa en efter en ”det blir nog svårt” eller ”nä, det skulle jag starkt avråda ifrån” eller som han idag som bara log och sa ”det är bättre du väntar till Lidingöloppet i höst, jag är med en gammal löpare så jag vet hur det känns”. 

Sköterskan som hämtade mig från väntrummet på akuten kom och sa ”det är lika bra att du sätter dig i gipsrummet på en gång”. Vaaaaaa, ska jag få GIPS? Det vet man aldrig men det kan bli så….

Det slutade med att de lindade min fot och så fick jag ett par kryckor, jag skulle få en otros (stövel) men den skulle jag få hämta som idag, för det fanns ingen på akuten.

Vila och högläge!

I morse ringde de från sjukhuset och ville jag ha en stövel idag fick jag åka till Växjö annars fick det bli Ljungby imorn. Jag körde till Växjö. 

Jag tycker det är så svårt att gå med kryckor! Jag gick in på Willys utan, jag skulle ju inte kunna kånka på korg, påse, scanner, plånbok mm.

Jag satte mig ute i blåsten och bullade upp foten lite. Å foten är ju inte gipsad - bara en stövel som är istället för gips och ska sitta på dygnet runt. Men jag ser en liten ljusning på varvet ändå😀 Om jag vilar foten riktigt snällt här nu, jag har fått tid för återbesök nästa vecka, så kanske kanske😊 Det spelar ingen roll hur mkt folk försöker få mig på andra tankar för har jag bestämt mig för något så är det nästan inget som kan stoppa mig. Det skulle ju vara att inte svullnaden hade gått ner. Då hade jag kanske tagit mig en funderare till. Det tar 6v för skelettet att växa ihop (det sitter jämsides så det är inte parallellt) och skulle jag få en stukning på det så tar det ytterligare 6v. Men det ser ju ljust ut eftersom det inte är parallellt. Å tejp är bra! Jag ska bara inte tala om för mannen att jag ska springa, följa med och heja kan jag ju göra ändå😉

RALLY OCH MAXIMAL JÄVLA OTUR!

Nääääääääj! Jag ser Göteborgsvarvet sakta försvinna ur mitt sikte, jag vill inte jag vill inte jag vill INTE! Igår 8.30 var det livepass med intervaller, jag stack ut några minuter tidigare och efter bara 500m gjorde jag en rejäl vurpa. Jag trampade snett i lösgrusen och flög åt andra hållet. Blodet rann på armen, lite på handen och jag kände att benet var uppskrapat med men jag dammade bort grusen och fortsatte. Det kändes lite i foten men det finns inte i mig att vända hem. När jag kom hem så hade jag lite problem att få av skor och strumpa och mannen frågade varför i helsike jag fortsatte springa och inte gick hem. Duschade och sen kom kompisar för vi skulle ut på rallyt så vi gav oss av. 

Idolen Tim Liljegren hade brutit tidigare men Oliver och Max hade varit och tittat på hans rallybil på fredagen och så hade han köpt Rallycola från han. Jag smakade och det kändes som att han har köpt en riktigt billig cola och hällt i egendesignade burkar. En burk kostade 30 spänn. Jag hade inte druckit den igen om den så kostade 5 kronor.

Det stod en bal med ensilage mitt i vägen, förmodligen för att de skulle sakta ner annars var det en bra sträcka.

Sen bytte vi sträcka och jag haltade på, vi gick nog 1km in. 

När vi kom hem och jag fick av mig skon så såg foten ut så här. 

Knölen som sitter på sidan av foten syns inte, det är sååå svullet. Jag hade lite krabb med att lägga mig till rätta när jag skulle sova men till slut gick det.

I morse såg foten likadan ut så jag tänkte att jag får ju ringa jourläkaren iallafall så jag fick en tid. När jag väl hade pratat med dom så kände jag; nä men det är nog inte så farligt. Sen försökte jag vicka på foten och det gick inte så jag är nog inte helt ”frisk”. De kollade på foten och kände så de skickade mig till röntgen och där skulle jag få svar att antingen åka hem eller gå ner till akuten. Jag fick gå ner… så nu sitter vi i väntrummet jag och Oliver. Det är ju något men jag vet inte vad. Vi åkte nog inte hit i onödan iallafall. 

Så.Jävla.Typiskt! Jag har aldrig varit skadad i hela mitt liv men NU! NU när jag precis har köpt mig en plats till varvet DÅ händer det! Vad är oddsen? Inte meningen att jag ska springa? Hon som tog emot mig på akuten tittade på mig och sa ”det kommer bli svårt, det kommer nog inte bli något Göteborgsvarv för dig”. Men vet du vad, om jag inte får något gips - då är det jag som står på startlinjen! Så vi får väl se hur detta slutar, om en stund hoppas jag att jag vet! Å imorn hade jag ju tänkt jobba😊