MÅNGA TANKAR OCH FUNDERINGAR

Ja, nu är det höst... Som vi längtat efter denna hösten men som har känts väldigt avlägsen. Hela sommaren skulle ju vara förbi innan det skulle bli höst. Så skulle skolan börja och ett litet tag efter det skulle bebisen komma. I söndags sa barnen "imorn är det en ny månad och sen är det nästa månad som bebisen kommer". Det känns.... spännande och skrämmande på samma gång. Ett litet knyte som kommer hålla mig vaken om nätterna och vilja äta, men vad gör det, för nu håller det mig vaken för jag måste 99,9% av alla nätter gå upp och kissa minst 1 gång, oftast 2-3. Men som vi längtar♥

Igår va vi på föreläsning om förlossningen, herregud det är över 9år sedan jag födde barn på BB eftersom Max kom hemma... Det har säkert hänt massor! Jag kände när jag satt där att jag skulle aldrig gått dit... Jag är ju livrädd för sjukhus och se förlossningsfilmen.... Nu tog ju inte Thea heller så lång tid på sig att komma ut så jag har ju aldrig varit på förlossningen i många timmar som många har. Men ändå.... Så pratade de om bebisar som kommer förtidigt och de får ligga med slangar och i kuvös, då höll jag på att börja gråta. I pausen pratade jag med min barnmorska eftersom jag hade ont i flera timmar i söndags så hon bokade in mig i Växjö på koll. Så i veckan ska jag dit. Händer det igen måste jag ringa och hon tror att jag måste åka in innan min utsatta tid. Jag har ju trott att jag ska ringa när jag har riktiga dundervärkar, men så va det ju inte, det måste ju stoppas innan det kommer så långt! De vill gärna att bebisen håller sig inne 2-3 veckor till iallafall. Å jag med så den inte behöver ligga där med slangar i näsan...

Jag lovade barnmorskan att jag ska vila och ta det lugnt, och jag lovade Linus att jag ska äta ordentligt och inte slarva och bara äta nudlar och mjölk, som är så gott! Kusinen hörde av sig och undrade om jag behöver hjälp och jag sa att huset behöver storstädas innan bebisen kommer! Då erbjöd hon sig såklart att hjälpa mig... Men neeeeee, jag ska ta ett rum om dagen☺ Städhjälp vill jag inte ta emot haha. Jag är inte invalid!

Jag skulle kunna skriva av mig hur mycket som helst... Iallafall har jag ju blivit erbjuden en igångsättningstid men sagt att ne, jag vill inte veta - den dagen ska du ha ont! Medans kusinen sa; men tänk vad du kan planera, du kan vara utvilad och ha allt fixat och tänka att då får ni träffa bebis. Jo, det finns ju två håll du kan se allt på. Men jag gillar ju som sagt inte sjukhus och tror inte jag skulle vara utvilad den dagen, jag hade ju inte kunnat sova på en vecka innan säkert!

Den här lille kisen ska jag snart göra sällskap fast i soffan nere. Tänk så gott det har gjort han att flytta ut på landet, allt hans överhängsfluff på magen är borta! Ååå, nu saknar jag att kunna ut och springa igen. Men om några månader är jag där med☺ Tänk bara att kunna böja sig ner utan att flåsa halvt ihjäl sig och knyta ett par skor, eller kunna lägga sig dubbelvikt utan att det tar emot. Magen kommer ju inte försvinna på ett tag, men den kommer ju iallafall bli mjuk ;-)