I lördags tog jag de stora barnen med mig och vi åkte till Ljungby för att köpa program och få en rallytröja till Max. Så vi träffade lillebror på serviceplatsen och kunde krama om honom och önska lycka till.
Vi stod på sträcka 2 och både min bror och hans familj kom dit och sen kom pappa med. Jag höll koll på de andra sträckorna genom appen och såg ju när lillebror var ute på banan. Sen kom nervositeten när jag såg att han aldrig kom i mål. Bilarna efter honom började trilla in och jag kände hur jag började darra. Efter en stund skickade jag sms "Jag förstår att något här hänt, lever ni?" Dom tankarna som hinner snurra rundor är inte roliga. Jag blev otålig och letade upp servicekillens nummer och ringde han och då lugnade han mig med att det var växellådan det var fel på. PHU!!
Vi gick från sträckan och in på 5an istället som låg ett stenkast därifrån.
Det kom inte många bilar innan det small. Han fick sladd och kom in i en stubbe och voltade. Tur att många hjälpte dom att komma undan och vi andra vinkade ner efterkommande bilar.
Föraren var inte gammal och när han hade plockat ihop sina delar så frågade jag honom om han mådde bra men det satt bara psykiskt sa han. Han låg ju bra till i sin klass så det var ju klart rätt surt + mycket jobb framför sig.
Vi var hemma halv 8 så det blev verkligen en heldag i skogen. Nu ser vi fram emot sydsvenskan🙂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar ett avstamp♥