torsdag 20 september 2018

EN KÄNSLA AV OTILLRÄCKLIG

Jag hade sällskap under träningen imorse och hon ska vara med precis jämt och överallt. Har nog aldrig haft en mer sällskapssjuk och nyfiknare kattunge. Hon är nästan som en hund våran lilla Findus.
För nån dag sen tyckte hon att Jägers mat såg väldigt spännande ut men han var inte riktigt lika road så tillslut tog han matskålen i munnen och gick iväg.

Åh, jag gick igenom min tandbesiktning igår🙂 Hon sa Du har ju självklart inga hål. Å när jag skulle betala utbrast jag vad billigt det va! Men jag går mellan 1,5 - 2år mellan mina gånger så jag hade ett par bidrag som gick in tydligen.

Jag ringde barnmorskan och lyckades få en tid samma dag så det hann jag med innan jag skulle på möte på jobbet. Jag kände mig helt matt när jag körde där ifrån så jag blev lite ledsen. Det är så mycket runtomkring så du anar inte om du inte har det yrket. Det är ju inte direkt bara att "passa barn".... Jag kände att jag kan ju verkligen ingenting av det här, än just passa barnen... Men det är ju utbildningar hit och dit så det ska väl gå in. Sen att jag har varit föräldraledig gör ju sitt, det händer mycket på ett år.
Idag är iallafall en kort jobbdag och jag älskar att vara bland barnen.

2 kommentarer:

  1. Vet att det inte handlar "bara" om att passa barnen, en släkting var dagbarnvårdare eller nu hette det nog nån slags pedagog, haha det var fullt upp.
    Inte konstigt det är mycket för dig, jobb och familj och ett hem som ska skötas.
    Tänker ofta på min uppväxt då var de flesta mammor i jobb hemma, med hushåll och barn, hur gick det då? alla säger kraven har ökat ja men vi var väl också barn.
    Och kraven vem sätter dom om inte vi själva, det ska ju va hur mycket som helst som ska göras och ha, nä det är inte konstigt att människan blir utbränd får olika åkommer. Jag blev intevjuad av mitt äldsta barnbarn som går i tvåan hur det var i skolan på min tid, ja det är faktiskt 55 år sen jag började ettan, och jag kan ju säga att det är skillnad, kraven som ställs på de små tycker jag är smått orimliga, ooops detta är min åsikt. Men jag kunde varken läsa skriva eller så mycket, det var kanske därför jag började skolan. Hör ju att helst ska de kunna läsa när de kommer till första klass, kraven är för många. Nåja vi får väl tycka till eller hur Lotte?
    Kram/MH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev påmind av mina kollegor idag att jag ska ju inte göra detta själv, vi ska ju göra det tillsammans :) Det var inte bara jag som hade denna känslan och vi är ett bra team på min avdelning så det ska nog lösa sig.
      Ja, vi har alldeles för höga krav på oss själva idag. Å ja, kraven på de små är med väldigt höga, jag håller med dig!

      Radera

Tack för att du lämnar ett avstamp♥